Håll i er för detta är jordens längsta blogginlägg… så långt så jag själv inte just i denna stund har läst igenom det så ni får ursäkta om tankegångarna avbryts men ni får stå ut med inlägget långt. Skulle kunna skriva 100 avhandligar om ämnet relationer.
Det finns nog ingen som inte har prata om sin relation med någon eller inte intresserar sig för relationer…Relationer har vi ju inte bara till människor utan till allt. Du har en relation-förhållningssätt till din dina saker, till ditt arbete, till din säng, till dina barn, till dina medarbetare, till grönsaker… jag till allt mao!
Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta detta inlägget för det är så mycket kring relationer och varför vi har de relationer kring oss som jag vill diskutera men jag tänkte jag börjar med programmet Skavlan där författaren John Gray till ” Män som är från mars o kvinnor är från Venus” var med. Andra gäster var Mona Sahlin, Timbuktu och Norges utrikesminister Jonas Gahr Store. Mr Gray uppfattades nog av de andra gästerna som att han hade gamla teorier kring könsrollerna. Om han hade varit tyligare i sin kommunikation och kanske presenterat det på ett annorlunda sätt tror jag han hade fått bättre gehör för mycket av de han sa kände kanske DU igen som såg programmet och jag som jobbar med par kan säga att dialogen inte var okänd.
För att börja bena ut det här kanske vi ska börja på individnivå. Jag tror vi alla är UNIKA! Vissa saker hos oss är permanenta och jag tror det är mycket få saker hos oss som är det. Vi skulle kunna kalla att vi har en genetisk kropp, genetisk själ och genetisk huvud. Ex på genetisk kropp är tunn benstomme el kraftig benstomme. Ex på genetisk själ är att man är en givare el tagare. Ex på genetiskt huvud är man är kvicktänkt eller tänker långsammare. Sedan kommer vi till vårt sociala arv som innefattar Hur vi beter oss o tar oss fram i livet. Sociala arvet bygger ju på vilka värderingar man uppväxt med, vilken miljö man uppväxt med, vilka miljöer vi rört oss i, hur vi sett våra föräldrar o andra betydelsefulla personer agera mot andra. Det sociala arvet kan ibland upplevas som permanent men kan vara ett inlärt beteende o både och. Jag är tex lik min pappa humöret men har inga genetiska band eftersom jag adopterad. Det viktigaste i en relation är att veta vem man är för att sen kunna ta ansvar för sig själv o men också för att kunna ta ansvar för en vuxen ömsesidig relation. Du kanske aldrig tänkt på vem du är eller så kanske du redan tycker att du vet ganska bra på vem du är. Oavsett slutar ju aldrig det dektivarbetet att upphöra. Den dag vi vet vem vi är till 100% och vi tror oss veta allt vad finns då egentligen kvar. Jag tror om vi nu ska bli lite filosofiska att vi människor är här för att uppleva livet och faktiskt det liv som vi själva vill uppleva! Om vi inte vet vem vi är och vad vi vill kommer vi bli ”offer” för livet. Inom österländsk medicin är frågan ”vad är meningen med livet?” en livsfråga som ska ge oss inspiration till att hitta vår UNIKA VÄG att gå och inte en livsfråga som ska ge oss ångest över vad vi inte är eller vad vi inte har. Frågan ska vara som en motor för att vi aldrig ska somna in i våra vanor och rädslor för att leva livet på det sätt som vi önskar.
Roller eller olika persona som det också kallas är också något vi alla har. Däremot ju starkare självkänlsa vi har dvs ju tryggare vi är i oss själva o ju mer vi kommit fram till vem vi är, ju färre roller kommer vi att spela. Spelar du många av dina roller för att få bekräftelse kan det bli jobbigt i längden. Kanske du inte trivs med vissa roller och kanske vissa roller alltid ställer till med strul för dig. De rollern funkar ju inte bra och de rollerna kan du göra dig av med. De rollerna kan hjälpa dig att utvecklas för de roller som medför strul eller kortsiktig lycka är kanske roller som bygger på sådant som du egentligen inte önskar mest i livet. Som man och kvinna i en relation har vi intagit roller. Om du lever i en relation vilka roller har ni? Inte sällan träffar jag par där rollfördelningen snedförskjutis och där mannen förvandlats till pojk eller pappa i relationen eller kvinnan är flicka eller mamma i relationen. Att ha en vuxen hetero- eller homo relation handlar inte om vem som diskar eller inte, vem som hämtar barnen på dagis eller vem som tjänar mest. En vuxen ömsesidig relation handlar om att två parter har BÅDA VILJAN att vilja mötas och dela livets upplevelser som blir större när man är TVÅ. Om båda tar ansvar för relationen upprättas bådas roller och båda tar sin plats i relationen för att både utveckla relationen och också utveckla sig själv i relationen. Rickard wolf sa att det är när man blir speglad av någon annan människa som man blir någon. Minns inte exakt om det var så han sa men jag skulle vilja säga att DU ÄR REDAN NÅGON men DIN OMVÄRLD AVSPEGLAR VEM DU TROR DIG VARA OCH VAD DU TROR DIG VARA VÄRD! Om du har goda relationer och lever ett liv som du känner är meningsfullt och ger dig glädje, tror du dig vara värd något, du är öppen för livets goda, du har tillit till din egna förmåga och tillit till livet är gott. Det finns väl ingen som har ett perfekt liv och har en perfekt relation för återigen då skulle det ju inte finnas något kvar att upptäcka och uppleva i livet.
Vanligt är att jag möter par där rollfördelningen är ur balans. Någon har blivit förälder till den andre. Andra vanliga saker jag möter är att man önskade att den andra vore lite annorlunda. Då vore relationen ändå perfekt…. Problemfri. Eftersom vi alla är unika måste vi nr börja se vår partners olikheter som en tillgång istället för ngt negativt. Vissa par upptäcker att den de lever med är av annan art skulle man kunna säga. Vi är alla unika men om du tittar på alla de människor du träffat och träffar i livet finns det vissa människor du säkert känner att du TILLHÖR mer än någon annan. Du är ofta lik den människan på de genetiska områdena och därför skulle man kunna säga att en lättare och större samförståelse kan utvecklas mellan två sådana individer. Oavsett vem ens partner är handlar det om att man som individ vill känna att man får ta utrymme som individ i relationen men också känner att man blir och upplever något större tillsammans med sin partner. Har reflekterat kring mina underbara gayvänner o deras relationer. Jag tycker ofta de visar sådan ödmjukhet och respekt mot varandra och en ömsesidighet om att vårda sin relation. Kanske just att det inte är två olika kön inblandade använder man inte heller sitt kön som en ursäkt att ta ansvar för att relationen ska fungera. En relation fungerar ju inte av sig självt! Om man tex lever i en relation och riktar sitt fokus på en tredje part eller riktar sitt fokus på sitt jobb eller gömmer sig i sin hobby kommer inte relationen växa. Vill man ha en relationen där både är nöjda kanske man skulle se det som vilken business som helst. Man sätter sig ned och pratar om vad som är viktigt för en i livet, vad man är rädd för, vad man vill uppleva osv. Det är lätt att familjen och vardagen tar energi så att den där gemensamma livsplanen gör man aldrig eller stämmer aldrig av om man jobbar i rätt riktning osv. En vuxen relation byggs av ansvar och ansvar är inget annat än kärlek till själv och kärlek till sin partner.
Många pratar om villkorslös kärlek men jag tror många blandar ihop det med gränslöshet och acceptans för det unika som varje individ är. Inte är du villkorslös mot ditt barn genom att inte ge den gränser. Du älskar ditt barn villkorslöst men du säger till ditt barn att den inte får öppna ugnsluckan när något är i ugnen för då kan den bränna sig. Vi är unika och din partner kommer ha sidor som du kanske inte tycker om. Älskar du din partner accepterar du dem men du låter inte din partner ta mer ansvar eller mindre ansvar. Låt säga du är tillsammans med någon som inte har samma städkrav som dig. Personen kommer troligen aldrig få det heller. Hur vi vill ha det runtomkring oss och hur nogranna vi är skulle vi kunna säga är mer av den permanenta karaktären. Du har accepterat detta hos din partner men när ni har städdag tillsammans städar ni kanske både två eller städar du och sen tar din partner ansvar för något annat som hon/han är bättre på och tycker är roligare.
Så vad är kontentan av denna långa diskussion. Jo, det finns massor av faktorer som spelar in hur vi är, och hur vi beter oss och hur våra relationer. Vill du ha en vuxen relation kan du inte vara en liten flicka med princessbeteende och hoppas på din man som blivit din far ska reda upp situationen och är du en pojke som väntar på att mamma ska säga till dig att nu måste vi städa är det också dags att se över relationen. Vissa par lever såhär och det är absolut inget fel- förutsatt att OBS! BÅDA vill ha det såhär! Att säga att det är en vuxen ömsesidig relation där båda kan utvecklas kanske man inte skulle kalla det….. men det är en relation där man fortfarande kommer uppleva saker men troligtvis brukar sådana relationer vara en dragkamp mellan två parter och ofta är inslag av barnsligt beteende i relationen vanligt. Att ha sitt barnasinne kvar i relationen är något helt annat!!! Det är att vara nyfiken på sin partner, öppen för sin partner, vilja leka med sin partner och framförallt ha en dialog med sin partner-mellan himmel o jord. Så när MR Gray satt hos Skvalan pratade han inte om att vi har olika värde som kvinna o man utan att vi genom generationer har lärt oss vad som är kvinnligt o manligt och att vi också har genetiska dispositioner som gör att vi hanterar stress olika. Han tog tex upp att män är agerar mer problemfokuserat vid stress o kvinnor mer känslomässigt. Då sa resterande gruppen ngt i stil med vadå menar du att vi män inte kan prata om känslor och att vi inte vill det. Om kognition och hur vi hanterar stress skrev jag om på psykologen och enligt forskning visar det att kvinnor oftare söker stöd för att prata om sina problem tillskillnad från män. Som whats the problem. Vi är fortfarande lika mycket värda o vissa män är duktigare på att sätta ord på sina känslor och vi kan prata om att vissa av dess mäns hjärnor är utv på ett annat sätt precis som det motsatta gäller för kvinnor. Det spelar ingen roll. I en relation spelar det roll och gäller att hålla dialogen levande för det är så vi ökar vår förståelse för varandra, utvecklas tillsammans och kan tillgodose varandras behov! Utan missförstånd som ibland kunde ha undvikits om man bara hade stannat upp och varit öppen o lyssnat på sin partner.
Jag hörde om ett par som lever i en ömsesidig relation och går i parterapi för att känna varandra ännu bättre. De upptäckte små saker om varandra som kunde tyckas obetydlig för den ena men mycket viktig för den andra. Så ha ditt barnasinne kvar och var nyfiken och intresserad av din partner! Prata! Prata om hur ni vill ha det, vad som funkar för er båda och vilka era behov är!
Min exman och jag var väldigt olika när vi kom hem från jobbet. Jag har med mig hemifrån att man frågar den andra hur man haft det och sitter ned vid en gemensam middag och pratar om världshändelser och andra mer djupa ämnen. Han tyckte inte om när jag var som en ivrig labrador med massa energi som mötte honom i dörren och var exited om att prata om min härliga dag. Vi pratade om det utan drama och han sa bara jag får öppna posten o landa hemma lite så lyssnar jag gärna sen på dig. Funkade skitbra och jag fick prata om allt kul jag haft eller dryfta världshändelser. Båda mao lika nöjda. Sådana här ”enkla” saker går ofta att göra något åt och det handlar bara om att BÅDA ska VÅGA uttrycka sina behov och sedan hitta gemensam lösning! Vissa par som kommer tilll mig säger ” varför du inte sagt det viktigt för dig. Hur skulle jag kunna veta det.” Lever du med någon som är mindre lik dig kan ofta kommunikationsproblemen vara större. Om jag tar mig själv som ex igen är jag lik min pappa i humöret vilket gjorde att när vi var oense gick vi ibland åt var sitt håll för kyla ned oss och diskuterade när vi tagit en kall dusch istället. Min mamma en riktig medlare och man ska alltid diskutera tills samförstånd råder även om man arg som ett bi kunde jag bli jätteirrieterad på varför jag inte bara kunde få 10 min att samla mig. Det komiska är att i mina relationer jag haft har jag betet mig som mamma eftersom personerna inte varit som mig mentalt. Oavsett om du är lik din partner eller inte är det viktigast att komma ihåg att din partner är ingen tankeläsare. Har du inte uttryck dina behov hur ska du då kunna bli tillgodosedd, har du inte uttryck vad du tycker inte funkar hur ska ni då få det att bli fungera!
Man säger att den tredje djupare relationen man har är en vuxen ömsesidig relation. Det handlar inte om att har du haft fler relationer eller är i en relation du är nöjd med och som kanske är nr 1 i raden att den är fel. Det handlar om att se till att fortsätt utveckla VEM MAN ÄR på ett INDIVIDUELLT PLAN och OCKSÅ FORTSÄTTA utvecklas TILLSAMMANS på ett gemensamt plan. Att man säger tredje är att man då ofta har hunnit uppleva livets många nyanser och på så sätt kommit fram till vem man är och vad man vill uppleva och inte uppleva och vilka kvaliteter ens partner ska ha för att man också ska kunna skapa o uppleva det man vill i livet.
Keep searching and explore Who you are and Who you belong to! När du hittat hem hittar livet till dig och livet med en partner blir inte en dragkamp utan en KÄR LEK med alla dess nyanser!
Nu väntar söndagsmys med hemmagjord glass o Fredrik o Filips podcast!
Hoppas jag väckt många tankar! Om det var något jobbigt som väcktes fanns det där redan innan så välkomna det och ta itu med det.
Kram Johanna
Våra nattliga drömmar kan visa oss vad vi längtar efter och på vilket sätt vi kan åstadkomma det vi längtar efter i livet, men drömmarna återspeglar oxå intryck som vi fått under dagen el tidigare i livet, och som vi behöver bearbeta.
