Vart är vi på väg?

smile2Jag kom hem från södra Tyskland i tisdagskväll. Jag har varit på kurs i drygt två veckor, läst en förberedande Rolfing-kurs, i en liten ort söder om München. Här pratar vi Sound of Music-land, grönskande kullar, varningsskyltar för kor på vägarna och gården där kursen hölls var en fungerande bondgård med massor av får, en drös av kattor och tre härliga åsnor som gick fritt. En bet mig i fingret men det är en helt annan historia… :-)

Efter två veckor av minimal input (från medier så som tv, radio, internet etc), umgänge med likasinnade, stjärnskådning om kvällarna etc så blev kontrasten jobbigt stor när jag kom hem till kära Stockholm. Mitt kylskåp behövde fyllas på så jag tog en tur till min närmaste Coop och trodde jag skulle smälla av; massor av människor – ingen åsna så långt jag kunde se :-)  - människor som hade väldigt bråttom, de flesta verkade vara irriterade och ingen verkade vilja ha med de andra att göra. Hur blev det så här?

Denna utveckling är inte hållbar i längden, men jag tror – tack och lov – att vi enkelt kan vända denna trend, om vi  bara vill. Två enkla saker behövs:

1) sakta ner ditt tempo. Du behöver inte springa till jobbet i högklackat eller rusa till och från gymmet eller butiken. Vad är det vi har bråttom till? Vad är det vi tror vi ska missa? Jag tror vi har allt att vinna om vi bara tar det lite lugnare.

2) en gång om dagen, ge ditt leende mot någon du inte ler mot i vanliga fall. Gör du detta ger du något till någon annan, men framför allt ger du något till dig själv. Jag lovar att du är den som kommer lyftas mest av övningen.

Ett leende om dagen håller det hårda borta. Från hjärtat, livet och samhället. Det tror jag.

Kram, Åsa

Det här inlägget postades i Åsa Åhman. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>